Älskade, hatade Twitter

Jag har lämnat och återkommit till älskade, hatade Twitter flera gånger än jag kan minnas själv. Det bottnar i ett komplicerat förhållande till Twitter.

Å ena sidan finns det fina, goda Twitter. Där, på den soliga sidan, finns det stöd, hjälp, råd, tips att få. Att vandra där känns som att sila sand mellan tårna på en kritvit sandstrand. I de allra mörkaste stunderna kan jag hämta inspiration och glädje från mina vänner som finns i andra länder. Vännerna delar givmilt med sig av deras senaste upptäckter och ideér. 

Å andra sidan finns det mörka och destruktiva Twitter. Här finns allt från personliga påhopp, hån och känslan av misstro ligger som en blöt vadmalsfilt över diskussionerna. Här vill det till att du tassar på den folkhemska skaren. Om du bygger upp någonting, tar det en mikrosekund innan någon är där och sparkar ner det. Bara för att de har chansen. 

Aldrig har jag läst orden ”ah, du tänker så, intressant – nu har jag fått en annan vinkel på det, tack”. De orden hade betytt så mycket för samtalsklimatet. Nu kanske det låter som att jag är helt oskyldig – det är jag inte. Jag har stundtals simmat i den mörka poolen, jag också (minus personliga hån). 

Skoltwitter är en speciell del av Twitter. Här samlas det lärare och rektorer från Sveriges alla hörn, och det känns som om de representerar landets lärare och rektorer. Men det gör de INTE. Det är en försvinnande liten del av Sveriges skolpersonal som är på Twitter. Och det är en ännu mindre del som sysslar med personliga påhopp och hån. Det är viktigt att komma ihåg. Men just i stunden när det personliga påhoppet och hånen trillar in, är det svårt att tänka ”det är bara några få”. När notiserna ökar i antal för varje minut som går, är det lätt att känna sig lite ledsen. 

Men det verkligt speciella med Skoltwitter är att det unikt för just den yrkesgruppen. Jag har inte sett Ingenjörstwitter, Läkartwitter eller Tobaksbutikstwitter, där man öppet kan håna varandra. Dessutom följer det en mörk svans, som ivrigt retweetar allt elakt som någon annan har skrivit. 

Jag har inget emot att man tycker olika, men det måste gå att förmedla på ett annat sätt. Utan att racka ner på någons vikt och utseende. 

Istället för att hänga på Twitter ska jag bli mer aktiv på Strava. En träningsrapporter där man delar sina träningspass, peppar varandra och blir glada för varandras framgångar. Alltså tvärtom mot Twitter. 

Nu är det slut med mitt ”periodande”, nu lämnar jag Twitter. Inga fler notiser som man får ont i magen av att läsa. Hälsan kommer först. Nu ska mitt ambivalenta förhållande med Twitter avslutas en gång för alla. Jag älskar dock Twitter för deras kamp mot Trump, och önskar de hjälper honom att försvinna från sin nuvarande post som världens mäktigaste man.

Hej då Twitter, hej då destruktiva krafter, hej då personliga påhopp.

Hej Strava, hej pepp, hej glädje. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.